***
Bönehus Norden
Den profetiska
rollen - Faderskap
Av Lars
Widerberg
Och Elia for i
stormvinden upp till himlen. Elisa såg det och ropade:
"Min
fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" 2
Kon 2:11-12.
Profeter sänds
av Gud in i denna värld med ett Himlens förordnande att
representera
och reflektera Guds fadershjärta. En profets mandat vilar
på hans
villighet att spegla Faderns sinne. Profetism är till sitt
innersta väsen
faderskapets princip. Profeter återspeglar och ger en
klar bild av
den andliga verklighet de rörts av.
Profeters
värdighet, deras trovärdighet och vittnesbörd känns igen och
hälsas av det
folk som bär namn om sig att vilja veta av verklig andlig
tillväxt. De
två gånger födda görs dugliga att känna igen Herdens röst
och att
förkasta varje efterapning. Möjligheten att växa upp till andlig
mognad, att bli
man - eller kvinna - vilar helt på närvaron av
faderskap.
Elisa lärde en
av de svåraste läxor som ska läras på jord. Han hade att
lägga framtiden
i den ende sanne Faderns händer mitt under förlusten av
en jordisk
fadersgestalt. Den blandade skara av fåfängans profeter
förmår aldrig
med sina kluvna sinnen producera faderskapets frukt. Ingen
av deras
otaliga utsagor, aldrig så precis och exakt, kan lägga ner hopp
inför framtiden
i sina åhörares jagade hjärtan.
När Elisa låg
sjuk i den sjukdom som han dog av, kom Joas, Israels kung,
ner till honom.
Han satte sig gråtande hos honom och sade: "Min fader,
min fader! Du
som för Israel är både vagnar och ryttare!" 2Kon 13:14.
Profeter känns
igen som fäder, som pålitliga beskyddande fäder också
bland kungar
och styresmän. Fäder välkomnas att agera på styrandets
arena av män
som far efter de utsattas upprättelse. Människans
återerövrade
värdighet är en faderskapets angelägenhet.
Att nå fram
till vad man var ämnad till att vara fordrar faderskap, både
på personligt
plan och på samvarons områden. Gemensam identitet och
trygghet är i
allt beroende av faderskap, av källa, ursprung och
tillhörighet. Profeter
är förbundets män - förbundsetablerandets
principer styr
och reglerar all social samhörighet.
Faderskap är i
dess grund förmågan att ge beskydd. En person är det han
är i enlighet
med hans styrka och den källa som förmedlar styrka. En
profet är det
han är i enlighet med hans förmåga att skapa frid och ge
skydd. Ett
fadershjärta är betydligt vekare än veklingens och mycket
kraftfullare än
någon antikrist. Ett profethjärta ger sig inte till
känslosvall,
inte heller öppnar det sig för sensationsmakeri. Profeter
fäller äkta
tårar med hög salthalt. Profeter står raka när trendmakarna
får folk att
tanklöst böja sig för varje nyck och infall. Den profetiska
stämman ger eko
av fadershjärtat och inbjuder till och erbjuder vila -
Hebr 3 - 4. Den
profetiska rösten kallar varje öra att återvända till
sant lyssnande.
Profetiskt tal dirigerar vart hjärta åter till dess
tillvaros mål -
stilla tillbedjan. Profetens tal måste vara skärpt som
det bästa svärd
för att åstadkomma ett återvändande till Fadern.
Profeter sänds
av Himlen med uppdrag att föra in Himlens lydnad. Men de
flesta röster
som menar sig vara profetiska manar gudsfolket att fara
fram som
vildhästar. De drivs att löpa undan från stadgat himmelskt
protokoll och
de leder som Fadern vandrar - detta som om de vore piskade
och stuckna av
den fulaste demon.
Den profetiska
närvaron för till ro och skapar lydnad. Profetisk närvaro
planterar syfte
och målmedvetenhet - detta i motsats till spektakel som
på teatern i
Efesus. Många röster babblande
i mun på varandra, ordentlig
förvirring, de
flesta utan det ringaste begrepp om varför de
överhuvudtaget
är där de är, Apg 19:29-32. Profeter mobiliserar frid och
stillar
skocken. Profeter blandar sig inte i den sortens "andlig
krigföring"
som hämtar metod och sinnelag hos de makter man säger sig
vilja besegra.
Det stora
avfallet i Ändens tid orsakas av frånvaron av verkligt
faderskap, av
avsaknaden av verklig profetism. Ett av de främsta tecknen
på
avfälligheten och förvillelsen är skarorna av falskprofeter redo och
dugliga till
att förföra de många, Matt 24:11, 24.
Samuel förser
oss med ett mönster för den äkta profettjänsten: Det vare
fjärran från
mig att jag skulle synda så mot Herren att jag slutade be
för er. Jag
vill i stället lära er den goda och rätta vägen." 1 Sam 12
23. Han bad som
en far och han hade också en faders kurage att skapa
lite oro -
samveten berörda - med mål att återföra hjärtan till sann
vila. Guds
närvaro, Faderns närvaro skapar bävan. Guds storhet inger
fruktan. Man
vågar följa den stora hopen dessa dagar in i det stora
avfallet därför
att ingen röst höjs i ämnet sannfärdighet och lydnad.
Faderskap för
till ro. Fäder lär ut stillhetens och väntandets konst.
Profeter är
väktare. "Jag vill stå på min vaktpost och ställa mig i
tornet.... Ännu
måste synen vänta på sin tid. Om den dröjer, vänta på
den." Hab
2:1, 3. Faderskapet undervisar i konsten att dröja inför Gud.
Profeter är
förbundets män - Gud har slutit förbund med tiden, han kan
återlösa tid.
Faderskap
agerar tvärs mot tidens sed och sätt. Tiden kräver omedelbara
och
överväldigande resultat. Tiden begär spänning och tillfredsställelse
på ögonblicket.
Fäder helar inte folkets skada på ytligt vis med några
lättvindiga
"Frid" och "Fred" utsagda utan relation till den andliga
verkligheten
bakom orden.
Får känner igen
herden. Ett barn känner igen sin far. Får, två gånger
födda män och
kvinnor, känner igen den Ande som gav dem liv. Får
hanterar
andebedömningens gåva - den blandade hop som följer efter
fåfängans
profeter slevar åt sig all slags grynvälling precis som sin
bror Esau.
Omvänt - sanna profeter skiljer mellan får och getter.
Om ni än skulle
ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte
många fäder, 1
Kor 4:15. Fäder föder. Profeter föder i bön. Lärare,
fostrare
disciplinerar från utsidan med regler och beteendekrav.
Profeter för
till lydnad genom liv. Modernt ledarskap bygger på sina
egna riken och
tar andra med våld. Sant ledarskap ger bort allt, satsar
allt för att
rädda ett enda får. Folk som håller på att lära men som
aldrig lär sig
föredrar privatrikenas byggherrar. Får söker herdar.
Faderskap
upprättar förutsättningar för liv. Fäder tillför duglighet att
hantera liv.
Fadern gör oss skickliga till delaktighet i den arvslott
som de heliga
har i ljuset, Kol 1:12. Faderskap ger styrka åt varje barn
och son till
att vara uthålliga och tåliga i allt, Kol 1:11. Profeter
sysslar med
sakligt tilltal, inte med förenklingar. De profeter som
erbjuder bjärta
beskrivningar av Guds allra nyaste trend och alldeles
strax kommande
agerande utan att skicka med ett sakligt program för
församlingens
medagerande profeterar fåfänglighet. Gud är inte religiös,
hans tanke är
stöpt i sannfärdighet och hans handlande är relevant.
Andlig tillväxt
hän mot manlig mognad följer välplanerad arbetsplan.
Andlig mognad
berör och innefattar också känsloliv men mognandet är inte
ett inre
omvandlande som går på autopilot. Sådan utveckling sker under
full
mobilisering av allt helgat mänskligt viljande och strävande i ett
förtätat
samspel med den Helige Ande. Älska fullständigt med hela
hjärtat, med
all själ, med optimerat förstånd och med all kraft - Mark
12:30. Denna
pågående erfarenhet hän mot en fullt ut helgad karaktär kan
inte överföras
med mänsklig hand i överhettad mötessituation. Helighet
kan inte
förmedlas med handpåläggning. Helighet växer i faderskapets
hägn.
Framför allt
annat lär faderskapet ut konsten att dröja och vara stilla
inför Gud.
Stillheten är den andliga karaktärens särmärke. Väntandet,
dröjandet är
tillbedjan. Tillbedjan är vila. Vila är tillgänglighet.
Tillgängligheten
tillåter Gud att agera som Gud den Allsmäktige.
Tillgänglighet
är inte passivitet - den är snarare oavbruten, orubblig
uppmärksamhet.
Stillheten öppnar för lydnad. Lydnad, överlåtelse bär
frukt i form av
Guds personliga närvaro. Lydnad ger utrymme för
faderskapet
precis som faderskapet skapar bas för lydnaden.
Profetisk
tjänst uttrycks i förbundsmedvetenhet och stillhet inför Gud.
Förbundsverkligheten
utgestaltas i andlig mognad. Faderskapet förser med
beskydd på
förbundsgrund. Varje försök att vränga förbundets villkor och
löften
eliminerar det utlovade och garanterade beskyddet. Brutet förbund
innebär beskydd
borttaget. De förbund som skapats och slutits på annan
bas än på
Lammets blods basis är en direkt inbjudan till fåfänglighetens
och det falska
faderskapets makter.
Vad slags
andlig makt välsignar olydnaden med egendomliga erfarenheter
som ska gälla
för gudsnärvarons praktiska uttryck? Vem erbjuder beskydd
och
känslosamhetens rus till församlingar som lämnat förbundets
nödvändigheter
och krav därhän? Vem spelar rollen av välvillig fader i
en församling
vilken har tagit beslut mot den lydnad som för till
helighet? Är
det möjligt att låtsas göra andliga erfarenheter som om Gud
vore närvarande
och ändå gömma sitt hjärta för Faderns beröring? De
profetiska
svaren på dessa frågor är rent ut sagt förskräckliga och
vänder varje
känsligt hjärta till intensiv förbön för en vilsefarande
kyrka.
Guds metod
heter människor. Värdigheten återupprättad, karaktär är Guds
mål.
Fullkomnandet av mänsklig karaktär och duglighet faller väl inom
ramen för Guds
huvudsyfte vilket är att låta Himlen bli sedd på jord.
Profeter sänds
till våra dagars kyrka - en kyrka som reflekterar
faderskapets
frånvaro. Denna tidsålder är verkligt antikristlig till sin
karaktär och
böjelse. Den är i sig själv ett kraftfullt uttalande mot
faderskap,
broderskap och vänskap. Den föraktar svaghet. Den klänger sig
fast vid
auktoritetens nödvändighet på bekostnad av kärlek,
medmänsklighet
och tjänande. Dess attityd sträcker sig efter herreskap
på bekostnad av
värdighet. De små, fattiga och betryckta betalar
räkningen som
vanligt.
Den människa
som berövats eller givit upp sin värdighet blir grym och
auktoritär. Den
individ som givit upp värdigheten försöker ta varje rike
och all rikedom
med maktmedel. En sådan person ger sig också på Guds
rike med
varjehanda maktuttryck. Kristna måste brottas med många sorters
furstar och
väldigheter men det var aldrig tänkt att de skulle vara
kämpar - krigsherrens
mentalitet motsäger ödmjukheten och Rikets
stillhet. Den
mest militanta handlingen i Guds rike består i att låta
sig falla i
jorden och dö ett vetekorns död.
Den andliga
dynamik som hör Antikrist till orsakas av frånvaron av
faderskap.
Själva kärnan i det antikristliga sinnelaget är förnekelsen
av faderskapet,
av Fadern - 1 Joh 2:22. Det är fullt möjligt och
förfärande
vanligt att "bekänna Kristus" motiverad av
lönsamhetsaspekter.
Tron och gudfruktigheten görs till medel till och
teknik för
vinning. Fåfängans profeter verkar i fadersförnekelsens ande
och tror sig
vara rikt välsignade efter evangeliets sätt.
Profeter ber,
fäder värjer sig till varje pris från den synd som heter
förkrympt
böneliv. Profeter bringar villfarelsens makter på skam genom
sann
anspråkslöshet. Fäder för in ett alternativ till jagandet efter
framgång och
överflöd. Faderskap bär smärta och har gjort sig färdigt
att dö.
Faderskapet deklarerar: "Jag behöver inte överleva och
övervinna. Jag
har ett verkligt alternativ. Jag kan dö. Jag kan dröja, i
väntan på Gud,
invänta hans tid och sätt."
En liten
antikrist, en falsk profet, en som låtsas faderskap och
förnekar
faderskap saknar förmågan att älska. Han är stolt och istadig.
Han lyssnar
inte till korrigering. Han lyssnar inte alls, 1 Joh 4:6. Han
klarar inte att
bara vara deltagare, inte heller delar han med sig av
sitt hjärta.
Inte kan han gråta, bara tycka synd om sig. Han är alltid
redo att slåss
för att få sin vilja igenom. Han och hans likar har satt
upp
igenkänningskoder och mönster för tyckande och tänkande inför vilka
den sanne
profeten alltid kommer till korta. Hans mentalitet är
vikingens, den
mongoliske krigsherrens eller den moderna terroristens.
Bönefolk som
tar till sig sådana förebilder och sträcker sig efter en
sådan kraftens
ande bringar varje bönehus i ruin.
Den
känslolivets mixtur som produceras där faderskap fattas består i
vrede, hat
avund och förakt. Andlig efterblivenhet och försumlighet är
enkla tecken på
faktum. En pastor som saknar fadershjärta slår de får
han inte kan
kontrollera.
Faderskap
uttrycker sig i förbundstermer. Faderskap skaffar ro, för till
vila. Fäder
förser och ger beskydd. Profeter manar fram
förbundsmedvetenhet.
Profeten ska man kunna lita på. Profeter är inte i
behov av
formella godkännande, inte heller behöver de några
förteckningar
över eventuella meriter. Återspeglingen av Guds
fadershjärta
talar högre och på annat språk än prognoser och
förutsägelser
som slagit in. Profeter bär med sig och ger inspiration
och villighet
till lydnad och en iver att öva stillhet och lyhördhet.
Profeter är
fäder. Profeter är fäder för de unga och oerfarna. Profeten
är
fadersgestalt som inspirerar till jakt på mognad och helighet.
Profeter
producerar faderskap. Det arv de lämnar efter sig är
sammanfattat i
hopp inför framtiden. Söner lämnas med ett överflödande
arv från en
riktig profet. Söner ärver duglighet att hantera livet från
en sann profet.
Sök efter
profetisk kvalité för helighetens skull. Jaga den profetiska
dimensionen för
Guds egen närvaros skull. Leta med iver efter
faderskapets
verklighet för värdighetens återerövrandes skull. Sök Gud
framför allt
annat. Lär stillhetens och väntandets konst. Gör detta för
att
församlingen ska kunna börja återvända till tillbedjandet inför
Levande Gud.
En tidigare
artikel i serien "Den profetiska rollen" med rubriken
"Siaren"
kan erhållas på begäran -
mailto:Intercessors.Network@telia.com
Tre
audiokassetter ligger färdiga i ämnet Profetism:
LW 210 Den profetiska dimensionen
LW 211 Profetisk kvalite
LW 212 Profetisk avart
Kassetterna
kostar 35 kronor per styck, porto tillkommer...
Skriv eller
ring och beställ....
----------
De artiklar som
distribueras till Bönehus Norden kan användas fritt och
sändas vidare
för att verka fram mera bön. Låt dina vänner ta del av dem
och föreslå dem
att länka sig till Bönehuset.
***********
Första
prioritet:
Be för var och
en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Mailto:IntercessorsNetwork@Telia.com
Storskiftesgatan
87
S-58334
Linköping, Sverige
Telefon + Fax: +46 13 213630